Marika Carlsson ger oss fyra hållbarhetstips

Vad är hållbarhet för dig?

– Det första jag tänker på är miljön. Att inte slita på moder jord i onödan, inte köpa nytt hela tiden utan återvinna saker, inte slänga mat och att man ska laga saker. När jag var liten så lagade man saker som gick sönder.

Under en period fotograferade Marika mycket och köpte en dyr, fin kamera. När den sen gick sönder gjorde hon som hon lärt sig: hon gick till affären och ville få den lagad. Men i affären sa de bara att det inte var någon idé. Det var billigare att köpa en ny än att laga den.

– För mig var det jättekonstigt. Det var väl bara att plocka isär och fixa någon liten komponent!

Skämdes över mamma i affären

På frågan om hon själv är en hållbarhetshjälte svarar hon att hon tycker det. Hon är uppfostrad så.

– Jag tyckte min mamma var jättekonstig när jag var liten. Hon hade alltid med sig tygpåse till affären. Jag tyckte det var jättepinsamt! Varför köpte inte vi en plastpåse, som alla andra? Och vi åkte till bönderna och handlade. Och alltid mat efter säsong. Men det berodde ju på att vi hade extremt dålig ekonomi. Så för oss var det ett sätt att överleva.

Inte ens den minsta såsklutt på en sked har slängts i det hem hon har vuxit upp i. Och allting har bakats och lagats från grunden. Allting har tagits tillvara på. Är bananen dålig, gör man en banankaka. Därför är det helt naturligt för henne att ha det tänket.

Dessutom kommer Marika från ett religiöst hem, där en viktig del är att dela med sig av sitt överflöd. De har aldrig åkt till tippen och slängt en gammal kastrull. Istället har de gett den till en loppis eller så har en nyanländ flykting som behövt en kastrull fått den.

– Jag har ärvt kläder av mina kusiner. Jag har gett bort mina kläder till mina andra kusiner. Jag kommer från den miljön. Däremot sopsorterade vi inte så noga när jag växte upp. Och det är något jag är patetiskt noga med nu! Allt ska sorteras. Här är papper och här är plast och så vidare.

Hur ser ditt drömsamhälle ut?

– I min drömvärld så skulle vårt framtida samhälle vara hållbart så klart. Allt det här som ni på Riksbyggen arbetar för - solceller på taket, odlingslotter, bilpooler, social hållbarhet och att vi kan vara mer rädda om vår jord på det sättet. Jag önskar att affärerna bara sålde mat säsongsvis, att det var lite ’nu är vintern här då är det kål som gäller och vill du ha bär så måste du göra syltning eller nånting från den säsong då bären fanns’. Det är sjukt att vi kan handla vad vi vill när vi vill. Det pratar vi om hemma ibland. Det är ju en annan typ av hållbarhetstänk. Och det ju ett extremt stort ämne.

Vad har ni för hållbarhetstänk i er bostadsrättsförening?

– I vår bostadsrättsförening är vi ganska duktiga på hållbarhetstänket. Vi har flera saker som Riksbyggen förespråkar, berättar Marika. Vi köper exempelvis in saker som alla har tillgång till, varje hushåll behöver ju inte ha en borrmaskin. Sen har vi Grannsamverkan. Vi har också en container, så vi slipper åka till tippen hela tiden. Istället för 30 bilar som åker fram och tillbaka, så lägger vi en 50-lapp på avgiften och har vår gemensamma container istället. 

Foto: Matilda Rahm

Bland nomineringarna till Årets hållbarhetshjälte är det många som plockar skräp, vad tänker du om det?

– Det beror på att vi konkret ser vad som händer nu. Det är skogsbränder, det är översvämningar överallt, både i Sverige och på andra håll i Europa och världen. Så jag tror vi börjar förstå att det är mer än tomma ord. Det krävs ju tyvärr att det går ganska långt, innan det blir de här stora händelserna för att vi verkligen ska förstå att vi inte kan leva och slösa med vår jords resurser som vi gör.

En nominerad är Nils som odlar mjölmask för att använda i mat. Exempelvis i köttbullar och chokladpraliner. Skulle du kunna äta mjölmask?

– Ja, det tror jag faktiskt. Jag har ju käkat rostade insekter, som var lite kryddade, så ja. I andra delar av världen käkar man insekter och sån’t som vi tycker är jätteäckligt och konstigt. Och de tycker det är jättekonstigt att vi käkar kräftor och räkor och sån’t. Sen vill jag ju vara lite ’open minded’, men jag vill inte se själva maskarna, avslutar Marika.

Text: Helena Pharmanson