Plocka i naturens dolda skafferi

Runt omkring bostadsområden finns det fullt av bär, svamp och örter som du kan ta tillvara på, nästan året om. Men det är inte fritt fram att plocka vad som helst, överallt. Här är tips på vad du kan plocka runt knuten.

Sensommaren och hösten är skördetid, även i staden. På innergårdar, i parker och även i den minsta skogsremsa mellan bostadsområden kommer bär, frukter och svamp. Inte i samma mängder som i skogarna, men förvånansvärt mycket när man väl börjar syna buskarna.

På min egen innergård i Fruängen poppar det varje höst upp några glada hattifnattar i gräsmattan, fjällig bläcksvamp. Det är en riktigt god matsvamp, som jag snabbt lagt beslag på, fräst i smör och lagt på macka. Väntar man för länge börjar de skifta i svart och bli slemmiga, eller sparkas sönder av områdets barn.

Fläder, nypon och berberis

Det blev min början på en upptäcktsfärd som lett häpnadsväckande långt. I fjol kom en stolt fjällskivling under vår stora fläder – i år kom två! Och själva flädern ger godis till och med två gånger om året, först blom i maj, sedan bär i september. Men det finns mer!

Två sorters nypon: röda vresrosor och svart pimpinell,  tre sorters hagtorn: trubbhagtorn i form av ett träd, plus spets- och häckhagtorn i häckar. Dessutom berberis med sina små röda och svårplockade bär, som är fullproppade av c-vitamin och ger en jättegod saft.

Även nyponbuskarna kan nyttjas två gånger per säsong: som blomma och som bär. Båda kan kokas till saft eller marmelad, med helt olika karaktär. Blommorna är goda till exempel i sallad. Kombinerar man nyponen med hagtorn, oxelbär och berberis kan man göra en fantastisk chutney!

Så ser det ut på min gård. Och den är långt ifrån unik.

Min förort byggdes på 1950-talet, och mycket av växtligheten är planterad. Det var stadsträdgårdsmästaren Holger Blom som från 30-talet satte sin prägel på framför allt förorterna, med parklekar och grönytor tillgängliga för alla.

Var det rent av så att stadsplanerarna valde nypon, hagtorn, berberis och annat för att det var ätbart?

De var ganska typiska för den tiden, det hade nog inget med ätbarhet att göra. De var på modet. Berberis kom lite senare, med mexihusen och det. Jag tror man mer följde trender, vad som var inne på 50-talet, och sedan omplanterade man på 70-talet, säger Stockholms nuvarande stadsträdgårdsmästare Elisabeth Rosenquist Saidac.

Naturens skafferi

Går man utanför min innergård, men håller sig till de närmaste tre-fyra kvarteren, öppnas naturens skafferi ännu mer. Alldeles intill finns enbuskar och rallarros, fler sorters svamp och i skogen på andra sidan vägen massor av blåbär och rönnbär. Lite längre bort även vilda körsbär och stenbär, en småsyrlig hallonkusin.

Rallarrosen ger en riktigt god saft. Hela växten kan inte bara ätas utan är också nyttig, men bäst blir saften om man bara använder de rosa (eller ibland vita) blomdelarna.

Något som inte brukar vara svårt att hitta på våren är kirskål och nässlor – båda nyttiga och utmärkta att äta späda. Kirskål ersätter inte bara spenat i soppa eller paj, den är även fin i sallad och kan – som svinmållan senare på säsongen – ersätta ruccola. Svinmålla växer, likt till exempel den peppriga penningörten, på ruderatmark. Det är mark som rörts om, vid t ex grävarbeten. Där trivs också arter som gatkamomill, som har knoppar med ananassmak!

Ett annat ogräs är den avskydda parksliden, en släkting till bambu som sprider sig snabbt och kan bli ett par meter hög. Tar man de späda skotten, upp till ett par-tre decimeter, kan man koka dem i sockerlag och kanel och göra smulpaj. Kan knappt skiljas från rabarberpaj!

På våren kommer också maskros och tusensköna. Maskrosen kan man inte bara göra vin av utan även god saft eller marmelad, och ha i sallad. Fräser man knopparna i smör och salt kan de ätas som smågodis. Strösslade tusenskönor förgyller vilken rätt som helst och piggar upp matbordet rejält!

En del växter och bär kan plockas under lång säsong, som maskros, rölleka, nypon, mahonia, rönnbär och trattkantareller ända in i december, enbär året runt.

Restauranger började för en tio år sedan att använda vilda växter som dekoration, men nu kommer det på bredare front.

– Ramslök har till exempel blivit en stapelvara som folk köper i vanlig butik, ibland kan du köpa nässlor. Det pågår en resa, en trend att vi gillar det vilda, säger kocken Rune Kalf-Hansen, som jobbat med lokala råvaror efter säsong i 20 år.

– När vi började gick inte att sälja, men nu finns det en efterfrågan och det vilda blir mer och mer ingredienser, inte bara dekoration som en dillkvist. Kirskål är perfekt som sallad, man kan använda vild körvel i stället för dill. Man kan göra pesto på den.

En del växter och bär kan plockas under lång säsong, som maskros, rölleka, nypon, mahonia, rönnbär och trattkantareller ända in i december, enbär året runt.

Ta hjälp av appar, böcker och hemsidor

Det finns mer ätbart än man tror kring knuten, så det är bara att gå ut och utforska. Det uppmanar Lisen Sundgren, författare till flera böcker om ätbara växter i naturen.

– Börja med växter du känner igen, 2–3 sorter. Plocka en tusensköna och smaka på bladen, bilda dig en egen uppfattning om vad som är gott. Ryssgubbe rynkar många på näsan åt, men jag tycker om lite kärvare smaker. Bladen smakar lite pepparrot-senap, det är en käftsmäll! Men knopparna är mer åt broccolihållet, säger Lisen Sundgren som håller kurser och växtvandringar vid Rosendals trädgård.

– Du behöver inte speciella recept för vild mat, du behöver inte vara mästerkock. Plocka och strö i sallader, lägg på pizza.

Förutom kurser och böcker kan man få god hjälp av hemsidor och appar som Svampguiden, och inte minst grupper på Facebook där man ofta får svar på frågor om arter och användning inom fem minuter. Inspiratörer på instagram ger också bra tips.

Undvik att ta sådant du inte med säkerhet kan artbestämma!

En sak är vad man kan plocka. Men vad får man plocka?

På kommunal mark gäller allemansrätten, men med vissa begränsningar. Vill du plocka på din bostadsrättsförenings eller annan privat mark måste du däremot be om lov. Det är den juridiska biten. Utöver det gäller också sunt förnuft.

Att plocka alla blommor på en nyponbuske eller en fläder är kanske inte så bra. Dels är det förstås fint att låta andra få plocka, dels tar man bort blommor som ska bli bär. Ta aldrig mer än 20 procent av ett bestånd, rekommenderar Lisen Sundgren.

– Lämna åt djur och insekter. De är viktigare för jorden än vad vi är, vi behövs ingenstans i näringskedjan.

Fallfrukt får man också plocka, om den ligger på kommunal mark utanför tomtgränsen. Det gäller också äpplen och körsbär som växer förvildat på allmänningar.

– Allemansrätten gäller på stadens mark, men inte fullt ut. Du ska plocka med varsamhet. Men du får inte ta några blommor över huvud taget, och aldrig bryta en gren. Det är extra känsligt, eftersom vi får in oerhört mycket växtsjukdomar till landet, säger Elisabeth Rosenquist Saidac.

– Vi har mycket almar som har tvärdött, av almsjukan. Därför man ska vara extra försiktig om man klipper i vedartade växter, så att man inte gör fula snittytor där smitta lättare får fäste.

Inte heller får man gräva upp rötter. Ekollon, hasselnötter och granskott omfattas inte av allemansrätten. Du får ta nedfallna, men för att plocka växande behöver du markägarens tillstånd.

Positiva effekter på vår hälsa

Medan naturen förr sågs som en oändlig resurs, att skörda fritt ur, finns i dag ett ökat fokus på att vi är en del av något större. De flesta förstår att det handlar om en delikat balans som vi inte ska rubba, framhåller Lisen Sundgren. Men att plocka vilda ätbara växter och bär, inte bara i skog och mark, har också en rad positiva effekter på vår hälsa.

– Det ger god näring och en känsla av självhushållning. Dopamin frigörs när man gjort ett fynd – ett nytt bestånd av myskmadra! Det är både billigare och roligare än att köpa, och det främjar hälsan: blodtrycket sjunker, immunförsvaret stärks och stresshormonerna minskar, säger hon.

– Det är inget piller, inget som någon kan ge dig. Bara att titta på en fjäril eller en nässla gör gott. Fascinationen inför naturen är välgörande i sig.

Fakta: Plockbart i förorten

Detta hittar artikelförfattaren på sin innergård i södra Stockholm:

  • Vår: Fläderblom, nyponros, tusensköna, maskros
  • Sommar: Stolt fjällskivling, svinmålla, rölleka, gatkamomill
  • Höst: Röda nypon, svarta nypon, berberis, trubbhagtorn, två sorters häckhagtorn, fläderbär, fjällig bläcksvamp

I de närmaste två kvarteren dessutom:

  • Vår: Nyponros, nässlor, kirskål, löktrav
  • Sommar: Rallarros, rölleka, stolt fjällskivling, kungschampinjon
  • Höst: Äpple, rönnbär, oxelbär
  • Året runt: Enbär

I förorten:

  • Sommar: Körsbär, vildhallon, smultron, blåbär, stenbär, mahonia, johannesört
  • Höst: Slånbär

Utforska ditt närområde!

Text och bild: Mats Karlsson, Frilansjournalist, vandrare och plockare.