Olika dofter och ljudnivå - vad är okej och vad bör man kompromissa om?

Nils Ferlin har genom sina rader ”Mitt tak är en annans golv” (ur dikten Infall, samlingen Barfotabarn) satt fingret på många bostadsrättsföreningars dilemma. För hur gör man egentligen när det bor många personer på liten yta, familjer som har olika tider och rutiner, och är olika känsliga för buller, dofter och så vidare? På samma vis som man måste jämka ihop i familjelivet ibland kan det gälla att få grannar att kompromissa också.

Har föreningen ordningsregler?

I sådant fall ska de följas. Samtidigt måste ordningsreglerna vara rimliga och vad man kallar ”i överensstämmelse med ortens sed”. Att förbjuda studsmattehoppande är exempelvis inte i överensstämmelse med ortens sed, studsmattor är numera så vanligt förekommande runtom i landet. Att helt och hållet förbjuda fester är inte heller rimligt. Så även om en förening har ordningsregler som säger att man ska vara tyst efter kl. 22 kan det inte leda till några sanktioner för den bostadsrättshavare som, vid enstaka tillfällen, har en fest eller låter efter kl. 22. Däremot kan det ju vara trevligt om man ändå tänker på sina grannar, till exempel genom att förvarna om festligheterna. En lapp i trapphuset, eller till och med en påringning på dörren med en chokladkaka kan få den mest argsinte granne att mjukna.

Ytterst handlar det ju om respekt för andra, och att sätta sig in i andras livssituationer. Du som har ett litet barn och varit vaken sedan klockan fem på morgonen tycker förmodligen inte att det gör något om det låter vid sjutiden, men att gå ut och leka på gården vid den tiden kan väcka den som sett fram emot en lyxig helgsovmorgon. Vissa ljud går förstås inte helt och hållet att undvika – barn kommer att skrika och gråta, hundar kommer att skälla och renoveringar kommer att låta. Men med en smula hänsyn och förståelse för varandras livssituationer kan irritationsmomenten om inte helt försvinna men i vart fall minska.

Vad är det som luktar?

Förutom ljud kan det ju också vara dofter som retar upp grannar. Att ställa soppåsar i trapphuset som stinker är sällan populärt – där skulle jag säga att det inte ens behövs en kompromiss; de ska helt enkelt slängas direkt.

När det gäller rökning och grillande kan det däremot behövas kompromisser. Min mor, som avskyr oset från grillar, har resignerat och insett att hon behöver fly till sitt landställe för att helt undkomma grilldoft, i vart fall helger under sommaren. Och så är det, bor man i ett radhusområde och det är sommar och sol, får man nog inse att man får lov att stå ut med en hel del grillande och de lukter som det medför. Är det däremot så att grannen konstant har sin grill på, dagarna i ända, och det ryker kraftigt in på den egna tomten, kanske man kan prata med grannen och höra efter om det finns tider som denne kan tänka sig att låta grillen vara. Kan det finnas andra typer av grillar som ryker mindre, och så vidare?

Samma sak gäller vid rökning. Även om det inte går att förbjuda rökning helt och hållet i en förening kanske man kan prata med den som röker om det är någon tid som är särskilt besvärlig, eller någon plats som helst ska undvikas? En allergiker kan inte kräva att grannen ska strunta i parfym, men om man förklarar sitt problem kanske grannen kan hoppa över sista parfymduschen precis innan hen öppnar ytterdörren till trapphuset? En granne utan småbarn kanske inte tänker på hur noga det är att stänga grinden till gården förrän en förälder upplyser om det?

Prata med varandra - eller släpp det

Sedan finns det alltid människor som inte riktigt är beredda att anpassa sig och sitt beteende. Då får man själv välja på att försöka prata med dem igen eller släppa det hela – eller, om det är oacceptabla störningar, ta frågan vidare till föreningens styrelse och be att föreningen går vidare i ärendet.

Det bästa är förstås om man kan försöka låta bli att bry sig, om störningarna är på en sådan nivå att det är möjligt. Man får leva med att vi kommer att bli störda ibland, det är ofrånkomligt när vi lever nära inpå varandra. Ett visst mått av tolerans för att vi lever lite olika, äter på olika tider (mat som doftar olika mycket) och duschar olika länge, kan göra livet enklare. Och samtal i vänlig och öppen ton kan ofta underlätta. Det är oftare det handlar om psykologi, kompromisser och medling än ren och skär juridik, när det gäller konflikthantering i föreningar.

Säg hej till din granne

Ett litet tips kan vara att tänka på den besvärliga grannen som din jobbiga morbror/moster. Hantera dem på samma sätt som du hade gjort om det hade varit en släkting. Vi ser bara toppen på isberget hos varandra, det kan finnas mycket mer bakom som vi inte känner till. I den bästa av världar löser sig det hela genom att vi lär känna varandra. Det är svårare att snäsa av någon som man vet både förnamn och husdjurens namn på. Börja så smått med att säga hej till någon i hissen så får du se hur det slutar!