Vid älvens norra strand i Umeå reser sig det gamla fängelset från 1861. Byggnaden är ett av landets bäst bevarade cellfängelser och ett viktigt inslag i stadsbilden. Stenhuset uppfördes efter den reform som skulle humanisera fångvården i mitten av 1800-talet – och är även en av få byggnader som stod kvar efter stadsbranden som ödelade stora delar av Umeå 1888.
– Det här är en länk från det gamla till den nya Umeå och en av få byggnaderna som fanns förut och som fortfarande finns kvar, berättar Svante Klinga som idag, tillsammans med sin fru Ingela, driver ett hotell i byggnaden.
Gammalt möter nytt
När fängelseverksamheten upphörde i början på 1980-talet stod huset tomt under en tid och användes i perioder som lokal för teaterverksamhet.
Det blev statligt byggnadsminne 1992 och i början av 2000-talet anlitades Riksbyggen av Statens fastighetsverk för att underhålla fastigheten och sköta den dagliga driften både in- och utvändigt.
– Det var inte gjort något åt huset på många år. Tillsammans med Statens fastighetsverk har fängelset fått en ordentlig uppfräschning. Det är ett gammalt hus med allt vad det innebär, som ska fungera med ny verksamhet och med mycket folk som rör sig i det. Det är svårigheten, berättar Mattias Palmqvist, förvaltare på Riksbyggen.
Byggnaden måste renoveras varsamt
Huset är klassat som byggnadsminne och kräver att alla typer av renoveringar sker varsamt enligt det upprättade vårdprogrammet och efter gamla metoder. Vid något tillägg eller förändring av byggnaden, så måste alltid Riksantikvarieämbetet rådfrågas och eventuellt tillstånd sökas.
– Byggnaden och miljön får inte förvanskas. Det behöver inte återskapas som det såg ut förr i tiden, men det ska harmonisera med det gamla kulturarvet. Det är något vi alltid tittar på, säger Tony Bjuhr, förvaltare på Statens fastighetsverk.
På senare år har huset fått ny färg på väggarna och golven har slipats och Riksbyggen har i princip daglig kontakt med hotellet.
– Den här verksamheten är ett förträffligt sätt att bevara karaktären i det här gamla fina huset eftersom det måste underhållas. Om det inte vore folk här inne skulle inte det ske, då skulle huset bara stå och skicket skulle bli sämre, säger Svante Klinga.
Öppet för allmänheten
Som byggnadsminne ska cellfängelset även bevaras för framtida generationer och vara öppet för allmänna visningar och aktiviteter.
Idag är det hotellrum i fängelsets alla celler förutom i en, som fungerar som ett minimuseum där saker från den gamla fängelsetiden visas upp.
Bland de bevarade detaljerna finns till exempel de smidda gångjärnen och celldörrarna som är original från 1861 samt en predikstol, som prästen använde när han kom till fängelset om söndagarna.
Även den yttre miljön ska bevaras
Fastigheten omfattas även av två träflyglar, som tidigare användes som tingshus och tvättstuga. Den välbevarade rastgården är också unik i sitt slag och omgärdas av ett högt dubbelplank, en så kallad palissad.
Förutom cellfängelset har Riksbyggen även hand om skötseln till Länsresidenset med tillhörande park som ligger intill – och bevarandet av den yttre miljön är lika viktigt som den inre. Bland annat återställer de just nu utemiljön genom att plantera björkar i enlighet med den gröna och lummiga atmosfär som är typisk för Umeås stadsbild.
Foto: Evelina Rönnbäck